How can I not miss you?
Det känns så onödigt att man låter omständigheterna bestämma. Att jobb och utbildning får avgöra hur långt ifrån varandra man ska bo, och hur ofta man kan träffas. Det är väl kärleken som borde avgöra det? Egentligen? Skola och jobb borde spela en mindre roll i sammanhanget, det borde prioriteras längre ner på listan. Att jobba och plugga gör man ju ändå bara för att man måste. Men att älska någon gör man ju för att man vill. Och det är när man följer sitt hjärta och det man vill, som livet blir värt att leva.
Vet att jag inte tänker logiskt nu. Jag skulle aldrig be Alex att säga upp sej från jobbet och flytta hit, för min skull. Han har ett bra jobb, och det ska han vara glad för. Det vore bara dumt att ge upp det. Och jag kan inte direkt hoppa av skolan och flytta tillbaka. Inte nu, när jag redan har satsat så mycket på den här utbildningen.
Känner mej bara lite ensam ikväll. Men det går över.
Alex och jag på jobbet igår natt. Rätt så trötta :)
Mysig första advent
Jag är i Örebro och jobbar den här helgen, och bor som vanligt hos min älskling.
Imorse hade vi lite första advent-mys tillsammans innan vi åkte till jobbet. Eftersom sötnosen vet att jag är galet kär i "Skönheten & Odjuret", hade han fixat fram en special edition-version av filmen! Så himla gulligt :)
Finns det nåt bättre än att gosa ner sej i tv-soffan framför en riktigt bra film, direkt när man vaknar? Speciellt när man får sitta bredvid sin underbara älskling under en varm filt och mysa? Jag tror inte det :) Dessutom hade vi dukat fram lite frukost, som vi mumsade på under tiden.
Morgonen kunde inte ha blivit mer perfekt.
Kärleksberoende?
Det är så himla svårt för mej att vara ifrån min älskade Alex. Tänker på honom hela tiden, och drömmer om när jag ska få krama honom igen. För mej finns det inget bättre än att bara mysa med honom i soffan, och säga hur mycket jag älskar honom. Antar att jag låter störd nu, men jag saknar honom så otroligt mycket! Varför kan inte tiden gå snabbare? Vill ha honom här nu!
En gammal bild, från dagen efter att vi blev tillsammans eller nåt. Så galet kära var vi! <3
1½ år!
Igår var det 1 ½ år sen jag och min älskling blev tillsammans :) Det är helt otroligt hur fort tiden går. Känns som att det var nyss vi träffades. Och jag är minst lika kär nu som jag var då. Alex måste vara den underbaraste människa som finns! <3
Egentligen var det inte meningen att vi skulle ses i helgen. Men han körde hit från Örebro och överraskade mej med 18 gigantiska röda rosor, en för varje månad vi har varit ihop. Så himla fint att man blir tårögd. Det betydde väldigt mycket att han kom hit. Tror nog att jag har den perfekta pojkvännen! :)
Men det är självklart inte bara för att han gav mej rosor som han är perfekt. Han är allt som jag har letat efter och nånsin velat ha, helt enkelt. Det kommer aldrig att finnas nån annan för mej.
Älskar dej hjärtat :)
Ny månad, nya möjligheter
Hehe vad klyschig den rubriken lät :P Men det känns lite så.
Har precis kommit hem från skolan nu. Sitter och funderar på vad jag ska packa, eftersom jag ska till Örebro i kväll. Längtar sjukt mycket efter min älskling! Vill bara kramas med honom, och glömma allt jobbigt med skolan. Så ikväll blir det mys, och sen jobb på Securitas hela helgen.
Det känns rätt bra att bara koppla bort Uppsala och skolan ett tag, och göra nåt helt annat. Men jag kan inte koppla bort det helt, för på måndag ska vi klippa vår första kund ever! Jag kommer nog att vara nervös för det hela helgen. Men skit samma, nu ska jag duscha.
Puss, eller nåt :P
Längtar
Tung kväll. Saknar min Alex mer än nånsin! Och mina små sötis-katter. Vet inte varför, men idag känns det extra jobbigt att vara ifrån dem.
Längtar till torsdag kväll, när jag får vara med dem igen. Men det är fyra långa dagar kvar...
Världens bästa pojkvän!
Lycka!
Du betyder mer för mej än allt annat på jorden!
Tack för att du är min, och för att jag får vara din <3
