Till Stockholm
Om 12 timmar går bussen mot Stockholm. Ska hälsa på min underbara vän Bella. Känns som att det var evigheter sen vi sågs, så det ska bli riktigt roligt att komma dit.
Dessutom ska det bli väldigt skönt att komma bort från Örebro ett tag. Det är alltid skönt att slippa härifrån, tar varje tillfälle jag kan.
Nu slutar jag jobbet om 45 min, ska hem och sova lite och sen packa. Hoppas Alex orkar skjutsa mej till stationen bara...
Bellas toksöta lilla chiuahua Dolce
Midsommarhelg
Första kvällen var vi hos Sibbe, som bor med sin familj i ett stort hus. Det var rätt mycket folk där, så det blev en ganska kul kväll. Det enda jobbiga var att vi var utomhus hela tiden, och luften var överfull av myggor och knott. Vi försökte döda dem med ett sånt där "el-tennisracket", men det gick inte så bra :P
På lördagen sen åkte vi till Göteborg för att hälsa på Adrian och Lora. Jag ville verkligen inte köra bil i Göteborg, trafiken är helt sjuk där! Men eftersom Alex inte mådde bra hade jag inte så mycket till val.
Söndagen sov jag till 12 ungefär. Alex och Johan gick upp vid halv 5 för att åka till Oskarshamn och hämta Joel. Under tiden skulle jag vara hemma med Sofie, som är gravid och ska föda om en vecka. Snacka om att jag var nervös för att värkarna skulle sätta igång. Det skulle vara en mardröm att behöva vara med på en förlossning! Men det slapp jag som tur var. När grabbsen kom tillbaka blev det xbox i några timmar, sen åkte vi hem.
Point of no return
Nu är jag anmäld till frisörutbildningen. Nu är det försent att ångra sej och backa ur. Hela kursavgiften är betald, och det var inte direkt billigt. Fatta vad mycket kul jag hade kunnat använda de pengarna till istället :P Men men... Jag har gjort mitt val. Det känns ändå rätt bra faktiskt.
Längtar så till hösten. Jag är verkligen redo att börja plugga igen. Tänk att få lära sej nya saker och utvecklas, istället för att bara sitta på Securitas och ha tråkigt. Känns som att man kan använda den tiden bättre.
Nu kommer jag ju att få träffa massa nya människor, lära mej ett yrke som jag tror att jag skulle trivas med, komma till en ny stad och få ett helt nytt liv! Man kan nästan inte vara lyckligare.
Den enda haken är min älskade Alex. Han kommer att stanna här i Örebro... Förstår honom självklart, det är dumt att säga upp sej från ett jobb där man tjänar bra, nu när det är finanskris och sånt. Men jag kommer att sakna honom! Vill ha honom hos mej jämt, jämt, jämt! Det kommer att bli tufft att vara ifrån varann så mycket. Men kärleken övervinner väl allt? Jag hoppas det. Jag hoppas att han inte glömmer mej.
Är jag lycklig?
Det är alltid lättast att stanna kvar där man är, att inte ändra på nåt. Och det jag har nu funkar ju faktiskt. Men är det värt att kasta bort en ny chans på grund av rädsla för förändring?
Ska jag satsa allt på en dröm, eller ska jag stanna här, där jag egentligen har allt jag behöver?
Är jag lycklig med det jag har? Jag har alltid haft så stora drömmar för framtiden. Men hur mycket är jag beredd att satsa? Det är så svårt att bara lämna allt. Men jag vill känna att jag verkligen har levt mitt liv. Att jag tog alla chanser jag fick.
Varför måste allt vara så svårt egentligen?
